Rostfria Fyrkantrör EN 1.4404/4571

Det austenitiskt rostfria stålet med beteckning 1.4404 (SS 2348) innehåller förutom krom och nickel även ca 2% molybden.  Skillnaden mot 1.4301 och 1.4307 är förutom molybdenets närvaro högre nickelhalt. Denna typ av rostfritt med högre nickel plus molybden kallas ofta (lite olyckligt) för syrafast men i verklighet motstår stålen angrepp endast i svaga syror. 1.4404 har låg kolhalt vilket betyder att det kan svetsas utan risk för nedsatt korrosionsbeständighet i området intill svetsen. Hållfasthetsmässigt är 1.4404 ungefär likvärdig med de lägre legerade stålsorterna 1.4301 och 1.4307.

Vad avser grundstålet är hålprofiler i 1.4404 standardiserat i SS-EN 10088-2 och 10088-4. Toleranser, tvärsnittsdata o s v finns standardiserade i SS-EN 10219-2. EO ståls program omfattar profiler med bredd 25-100 mm, höjd 25-100 mm och tjocklekar 2-5 mm. Vid tillverkning av profilerna utgår man ifrån kallvalsad eller varmvalsad plåt som glödgats och betats (ytbeskaffenhet är normalt 1D eller 2B). Plåten kapas till passande bredd och sedan formas till fyrkantformat och svetsas i längsled. Svetsmetoden är olika, exempel är plasma/TIG, laser eller elektrisk motståndssvetsning utan tillsatsmaterial. Slutligen förbättras svetsens utseende genom slipning.

Tack vare molybdenet ihop med krom uppvisar 1.4404 god motstånd mot korrosion i svaga syror samt vatten som innehåller klorider om nu inte kloridhalten är för hög; ett exempel på en miljö där stålet fungerar bra är den salthaltiga atmosfären nära kusten. 

1.4404 uppvisar mycket bra formbarhet och svetsbarhet så att vid behov utgör bockning, kallformning och svetsning av profilerna sällan något problem. Svetsens kvalité har kontrollerats genom omfattande provning så att risken för sprickbildning i samband med bockning eller annan kallformning är minimal.

Hålprofiler/fyrkantrör i stålsort 1.4404 erbjuds med två ytutföranden: obehandlat där svetsen har visserligen slipats för att avlägsna oxid men är fullt synlig eller med hela de plana ytorna slipade (Ra 1,0-1,4 µm). Toleranserna stipuleras i detalj i SS-EN 10219-2 men är som mest ±0,6-1,0% för bredd och höjd (beroende på dimension) och ±10% eller ±0,5 mm för tjocklek. Profilerna har god rakhet, med högst tillåten pilhöjd 0,0015 gånger längden.